Säg Glastonbury till vem som helst i England och genast dyker det upp associationer till allt från dagens kända rockfestival till den uråldriga legenden om kung Arthur. Här är så historiskt att det nästan går att ta på känslan och det här är ett måste för den som kallar sig anglofil.

När vi klev av bussen  hade vi inte kunnat tänka oss att staden var riktigt så liten. Bara dryga åttatusen bor här och det tar inte lång stund innan man faktiskt är så gott som ute på landet efter att ha gått längs High Street. Vill man upp på den berömda Glastonbury Tor så får man faktiskt traska ut bland fälten så bra skor rekommenderas den som ska hit.

Från början tänkte jag skriva om Glastonbury Tor som ett eget inlägg men allt i Glastonbury hänger samman i en historisk väv. En ”Tor” är ett vanligt gammalt namn på kullar i sydväst och det här är definitivt en av de mer kända, bildad under juraperioden sticker den upp i den plattare omgivningen och man förstår att den tidigt blev betydelsefull för lokalbefolkningen. Jag har ju tidigare skrivit om översvämningarna i Somerset nu i vinter och just Glastonbury har klarat sig bra men även här är det gammal träskmark och den fuktiga marken ger ibland ett dis som lägrar sig så att Glastonbury Tor ser ut att sväva i dimman i så kallad Fata Morgana, uppkallat efter Arthurs halvsyster, den mystiska Morgan Le Fay. Redan här märker man alltså av Arthurlegenden och denna Fata Morgana kan man se på håll i rätt väder – Glastonbury Tor syns bland annat på avstånd längs järnvägen mellan London och Devon/Cornwall för den som vet var man ska titta mellan Castle Cary och Taunton. De gamla britterna som bodde i trakten innan anglosaxarna kallade troligen kullen för Ynys yr Afalon vilket betyder just Island of Avalon så det blir inte mer mytiskt än så här för er som läst er Mary Stewart och Marion Zimmer Bradley.

Glastonbury Tor har gamla odlingsterasser från järnålder och romartid vilka syns tydligt när man kommer längst stigen nedanför. Upp tar man sig på en cementerad gångväg i en serpentin runt kullen och hamnar så uppe vid ruinen av St Michael’s kyrka, idag utan tak. En kyrka har funnits här sedan 1000-talet men platsen har varit viktigare långt tidigare. Kyrkan förstördes under klosterupplösningen pǻ 1500-talet då även Glastonbury Abbeys abbot avrättades här uppe. Vi var här en blåsig men klar dag i februari och tog oss upp och utsikten är fantastisk ner mot Devon i väster, Dorset i söder och övriga Somerset med Mendip Hills men i ännu bättre väder ser man också över till Wales i norr.

Ytterligare en vy här uppifrån är den mot Weary-all-Hill, även kallad Wyrral. Det är en så kallad hogback – en typ av ås som faktiskt liknar ryggen på en galt men det som gör just den här känd är att legenden säger att Josef från Arimataia landsteg här. Josef är inte så omtalad hos oss i Sverige men mer känd i katolska (där han firas imorgon) och ortodoxa kyrkor och var en av Jesus hemliga lärjungar. Eventuellt skulle han även ha haft med sig en ung Jesus som alltså skulle ha beträtt engelsk jord och sanningshalten i detta kan diskuteras men Josef har varit här för han hade intressen i lokala blygruvor. Om han sedan  lät skicka hit den heliga graalen och Jesus törnekrona är en annan sak men denna historia gör platsen än mer mytisk och ni som är riktiga anglofiler och gråter till psalmen ”And did those feet in ancient time” även kallad Jerusalem ska veta att William Blake som skrev texten inspirerades till den just på Glastonbury Tor. Ni ser varför ni måste hit.

And did those feet in ancient time
Walk upon England’s mountains green?
And was the Holy Lamb of God
On England’s pleasant pastures seen?
And did the countenance divine
Shine forth upon our clouded hills?
And was Jerusalem builded here
Among these dark satanic mills?

Bring me my bow of burning gold!
Bring me my arrows of desire!
Bring me my spear! O clouds unfold!
Bring me my chariot of fire!
I will not cease from mental fight
Nor shall my sword sleep in my hand
Till we have built Jerusalem
In England’s green and pleasant land.

På väg ner för kullen kan man ta en annan väg in till staden och passerar då källan The Chalice Well där graalen sägs vila. Vi betalade aldrig inträdet för att se om vi såg den utan fortsatte in mot stadskärnan igen och passerade Somerset Rural Life Museum med sin utställning om traktens lantbruk och sin fina lada från 1300-talet.

Förutom Glastonbury Tor var vårt andra stora mål med resan att se lämningarna av Glastonbury Abbey som en gång hörde till Englands allra största och inte minst rikaste kloster och där kung Arthur sägs vara begravd även om lika många säger att han finns på själva Avalon och andra att hans kvarlevor förstörts och tappats bort under 1500-talets klosterupplösning och det sistnämnda är väl inte helt osannolikt om den legendariske kungen har funnits. Han har alltid varit så stor i den engelska folksjälen att Henry VIII säkert inte tolererade konkurrensen. Oavsett vilket så kändes det speciellt att stå vid det som markerats som Arthurs gravplats och rundvandringen på klosterområdet var väldigt speciell och får nog ett eget inlägg framföver. Där finns ruinerna att gå runt bland men också det gamla köket och en utställning om hela områdets historia och klostrets betydelse för landet. Vid besökscentret med en bra souvenirbutik står också den törnrosbuske som sägs ha blommat upp ur Josef av Arimataias stav och som hur det nu än är kommer från betydligt varmare trakter än England och inte finns någon annanstans i landet. Vem som annars tagit hit den vet ingen och två gånger om året blommar den – blommor som sänds till drottningen.

Glastonburyfestivalen (länk ovan) är ju denna lilla stads andra kända upplevelse och dit har jag faktiskt aldrig tagit mig. Jag tyckte Hultsfredsfestivalen var kul i min ungdom men samtidigt vansinnigt jobbig med fulla som ville in i ens tält och folk som kissade överallt så det räckte snart med stora musikfestivaler för min del och sedan dess ser jag hellre mina favoritband live fast jag är rätt dålig på det om det inte är mina absoluta favoriter. Mina sparpengar går till böcker, resor och uteätande.