Idag ska det handla om en helt annan typ av dryckeskultur eftersom jag igår även var på Englands äldsta pub. Det finns 3-4 pubar till som lägger anspråk på titeln men Ye Olde Fighting Cocks i St Albans är med i Guinness rekordbok. Oavsett vilken som är den äldsta så älskar ni ju pubar och den här är riktigt mysig.

En riktigt gammal pub.

En av byggnaderna är åttakantig och har tidigare huserat duvor och eftersom puben ligger vid ån alldeles nedanför katedralen som på medeltiden var ett stort klosterområde så finns det mängder av liknande hushållshistoria i de här kvarteren som är några av de mysigaste i hela staden, bara några mil norr om London. Från början låg huset, som tros ha funnits redan på 700-talet men byggts om och ut, inne på klosterområdet men flyttades ner hit under klosterupplösningen på 1500-talet. Det var troligen på 1800-talet den fick sitt namn av tuppfäktningar.

Pubens insida

Insidan har lågt i tak och är full av takbjälkar men utan allt för många krusiduller. Personalen är trevlig och vi hade kunnat stanna länge om vi haft tid. Maten provade vi aldrig då en av kockarnas fru råkat ut för en olycka och det var lång kö till beställningarna men menyn innehöll olika köttbitar med såser, chilipanerad halloumi, dagens soppa, husets burgare och fish & chips. Typisk pubmat alltså. Däremot drack vi för oss helt ny öl. Jag provade en lokal Scottish Ale från Red Squirrel Brewery i närheten som var riktigt god. Cykelentusiasten i sällskapet provade en Saddle Black från Warwickshire men här fanns också belgiska Leffe i rätt glas för den som gillar sådant. Gästerna är en salig blandning medelklassmänniskor i den välmående staden – många i gummistövlar som gått med hunden längs floden utanför.