Från hertigen av Gloucester till själva Gloucestershire för något lite mer lättsmält än gårdagen. The Cotswolds är en samling åsar (det är svårt att kalla dem berg om man jämför med längre norrut i landet) i huvudsak i just Gloucestershire och Oxfordshire med lite spill över till granngrevskapen. Det är ett område känt för sin naturskönhet och utsett till så kallad ”Area of Outstanding Natural Beauty” och den som vill kan vandra den 16 mil långa Cotswold Way mellan byar och småstäder – alla med roliga och historiska namn som Chipping Campden, Upper Slaughter och Bourton-on-the-Water och det är om den sistnämnda det här ska handla.

Det här är en av de mer turistiga byarna i det redan ganska välbesökta området men man förstår genast varför. Hela trakten är full av underbart honungsgula och nästan skimrande grå hus men Bourton har också en liten bäck som rinner längs hela centrum och bara namnet, Windrush, är väldigt romantiskt. Över bäcken går det små stenbroar här och var där man knappt kan gå två i bredd och byn kallas Cotswolds Venedig. High Street och Victoria Street är kantade av tea rooms, gallerier och annat myspys och allt är inbäddat i grönska. Det här är det välmående England, det rika England, långt från kommunala höghus. Rent visuellt älskar jag Bourton och stämningen är betydligt mer avslappnad än i några av de snobbigare byarna för hit kommer busslaster av pensionärer på dagstur från någon annanstans och jag får nog kalla detta en av mina Cotswold-favoriter trots alla besökare men allt i Cotswolds känns ändå väldigt tillrättalagt för mig. Som att gå omkring i ett jättelikt friluftsmuseum. Om det är det gulliga England med blommiga tekoppar och Miss Marple-känsla du är ute efter har du kommit helt rätt och ibland njuter även jag av detta. Nästan ingen i min bekantskapskrets skulle förvisso ha råd att bo i någon av de där honungsgula stugorna – snarare möjligtvis i en bungalow för 150 000 pund i utkanten av byn.