Idag påminns jag om hur jag alltid vill spendera mer tid i Skottland än jag gör för den 25 januari är Burns Night.

Det mest kända porträttet av Robert Burns (Scottish Portrait Gallery, Edinburgh).
Skottlands nationalskald Robert Burns föddes denna dag 1759 och det finns nog inte något annat datum som betyder mer för skottar runt om i världen, som en slags inofficiell nationaldag. Burns blev inte ens 40 år gammal men hann under sin livstid med att ge världen texten till Auld Lang Syne som sjungs av engelskspråkiga över hela världen på nyårsafton till en traditionell melodi. Sången sjungs även vid begravningar och andra högtider i Skottland men Burns är känd för mycket annat.
Rabbie som han också kallas föddes i den nuförtiden idylliska byn Alloway utanför Ayr vilket i sin tur är söder om Glasgow och lätt att ta sig till. Längs vägen genom byn hittar man hans födelsehem, ett enkelt, vitkalkat hus i skotsk stil med byns cricketklubb i närheten. För mig som är mycket på Linnés födelsehem i Råshult var detta som en skotsk version i sin avskalade enkelhet. Efter en rundvandring i den lilla stugan är det en stor kontrast att sätta sig på den stora puben och hotellet Brig o’Doon House i närheten med sina turister och se det gigantiska Burns Monument som byggts i byn men hotellet är en trevlig plats med trädgård ner till floden Doon. Väl här missar man inte heller den berömda gamla stenbron som gett hotellet dess namn och som spelar stor roll i Burns dramatiska stycke om Tam O’Shanter på sin häst.
Pappan var en fattig jordbrukare och Burns försökte sig själv på detta efter hans död men blev mer och mer uppmärksammad för sin poesi istället. Jordbruket gick inte alls att leva på och istället blev Burns tulltjänsteman sina sista år. Lite lustigt därför att han dog i sviterna av alkoholism med all smuggling längs de brittiska kusterna på den här tiden…
Man ser på dikterna att han var en stor romantiker även om det också var strömningarna under denna tid. Kärleksförhållanden verkar han haft många och My Love is Like a Red Red Rose är bara en av dikterna som visar detta. Det är därför inte konstigt att Brig o’Doon House idag också specialiserat sig på bröllop vilket passar fint i en redan romantisk by med närhet till underbara stränder med utsikt över ön Arran.
Burns Night är en festdag då man sjunger skotska folksånger och läser skaldens dikter medan man äter skotsk mat och gärna då nationalrätten haggis – fårmage fylld med dess inälvor, havremjöl och lök och betydligt godare än det ser ut – så att man kan läsa dikten Address to a Haggis. En ursäkt så god som någon att resa till Skottland i januari tycker jag. Njut annars av det här framförandet:




Intressant!Han hann med en hel del!!!
GillaGilla
Alltså, det här med brittisk mat, jag tror jag behöver se annat än vitabönor på toast eller haggis för den delen för att bli övertygad! Ha en fortsatt bra helg! 🙂
GillaGilla