Jag må ha familj från ärkerivalen Yorkshire på andra sidan bergen i norra England men är det Lancashire Day så är det. Den 27 november 1295 skickade Lancashire sina första representanter till kung Edward I:s parlament och det är det man firar.

Själv har jag försummat grevskapet väldigt och mest passerat det på min väg mellan London och västra Skottland eller Lake District men jag tänker alltid att jag ska stanna i huvudstaden Lancaster med sitt slott på en sluttning som ser fint ut från tåget. Blackpool norr om Liverpool är annars det stora dragplåstret här med sin strandpromenad full av nöjen som vi i Sverige lärt känna genom Colin Nutley men lämnar man havet så hittar man fantastiska vyer och byar i Penninerna längre inåt landet också. Det är en region full av sevärdheter från den industriella revolutionen och tycker man om sådant så kan man stanna länge. Visst finns det lite dyrare bitar av Lancashire som till exempel Lytham St Annes som ofta förekommer i husknarkarprogram med sina många golfbanor men det är ändå sällan man förknippar Lancashire med snobberi. Istället är det typiskt nordengelsk ”rakt på sak” mentalitet och mat som passar ett hårt liv med black pudding och den kända grytan Lancashire Hotpot som regionala storheter. Just den sistnämnda har fått ge namn åt ett dryckesglatt band som får avsluta inlägget. Sa jag ”rakt på sak”? Jo här vill de inte ha kändiskocken Ken Homs asiatiska wok utan bara en helt vanlig portion fish & chips – och ”tea” betyder i England inte bara te utan även kvällsmat. Köerna ringlar långa till en lokal ”chippy” tidiga kvällar och gravy (sås) ska det vara till det hela i Lancashire så skippa det där med couscous meddelar bandet. Hm…