Det är märkligt hur sjöräddningssällskap sällan får något statligt stöd trots sina insatser utan förlitar sig på välgörenhet (som i Storbritannien förvisso är vanligare än i Sverige). I Storbritannien heter sällskapet Royal National Lifeboat Institution eller RNLI förkortat och räddar också människor som fastnat när floder svämmat över och liknande. Överallt i kustsamhällen (och längs Victoria Embankment i London) ser man deras livbåthus i olika storlek beroende på hur stor livbåtstationen behöver vara på platsen. En del har plats till flera rejäla gummibåtar och andra till en hel livbåt av senaste modell vilket till och med rätar upp sig själv i storm. Det hindrar ju inte att det är ett livsfarligt arbete att vara frivillig på utryckning och frivilliga är just vad besättningarna är för de har helt andra jobb på heltid. Flera stationer har minnesplaketter på väggarna med namn på förlisningar.

På den här bilden är det öppet hus vilket syns eftersom båten inte bara har sina utfällningsbara antenner och annat kul teknik utan också är smyckad med vimplar. Öppet hus är nödvändigt för att visa verksamheten och samla pengar och allmänheten brukar uppskatta att få se vad som görs eftersom havet engagerar alla trots att Sverige har många fler fritidsbåtar per invånare än Storbritannien. Det är förvånansvärt få småbåtar här om man jämför med en vanlig sommarkväll i Västervik då var och varannan familj är ute och puttrar. Det hindrar dock inte att det finns båtar att rädda så det räcker och dessutom har RNLI hand om även livräddarna på stränder vilket är ett tufft jobb framför allt i Cornwall och Devon på somrarna med surfkultur och bad på samma stränder och Atlantens ibland våldsamma vågor och turister som inte känner till strändernas egenheter. Unga livräddare kör runt och ställer ut varningsflaggor och kör ut på vattenskoter och allt ser ut som ett sorts dämpat Baywatch men naturligtvis har livräddarna hela tiden koll på läget fast vi tror att de sitter och är coola. Under tiden säljer traktens pensionerade damer souvenirer i form av allt från leksaker till kläder i RNLI-butiker i byarna och lokalbefolkningen har stöd-dekaler i sina fönster. Själv köper jag alltid en mängd RNLI saker om jag befinner mig nära någon station. Det är saker av bra kvalitet och de passar också som souvenirer och presenter även om jag själv verkar behålla allt jag köper. Det kan verka som om jag är på värvningshumör men nej då. Jag tycker bara så väldigt bra om kustmiljöer och RNLI:s närvaro på en plats ger en känsla av sammanhållning åt hela orten. Man vet att här finns det människor som riskerar sina liv för övriga i trakten och man vet att dessa människor är någons familjemedlemmar.

Det finns 236 livbåtsstationer i Storbritannien och alla finns med på hemsidan. Håll utik efter den vit-röda flaggan på något båthus eller titta efter de typiska båtarna i mörkblått och orange i hamnen. På grund av tidvattnet och olika hamndjup så ligger inte alla vid brygga utan ofta lägger man i dem vid träning och utryckning direkt från båthusen med hjälp av till exempel traktorer på larvfötter som kör ner i sanden och träningsdagarna (som ofta står på anslag på båthusen) brukar vara väldigt populära och locka mängder med folk, inte minst barnfamiljer som vill se hur det går till.