Med sina dryga 21 000 invånare är Cornwalls västligaste stad Penzance ingen världsmetropol. Däremot är staden porten till Penwith-halvön med Land’s End, Minackteatern och en massa vacker natur så den ser en hel del turister vilka ofta kommer med tåg från London, Exeter eller Plymouth till vad som är Great Western-linjens ändstation och det känns verkligen som om man kommit till världens ände för tiden verkar gå lite långsammare här.

Staden ligger vid en havsbukt med utsikt över den dramatiska tidvattenön St Michael’s Mount med sitt slott på toppen och den har alltid haft en betydelefull hamn. Idag ser hamnen mest färjan till Scillyöarna men det vilar en otroligt maritim stämning över Penzance. Överallt ser man hus och pubar med namn efter amiraler och annat sjöfolk och piratflaggor och sjöjungfrur är vanliga inslag i stadsbilden. Gilbert & Sullivans 1800-talsmusikal Piraterna från Penzance har spätt på den här bilden och just allt maritimt är vad jag gillar.

Namnet Penzance kan låta lite exotiskt i England men det är från Cornwalls eget gamla keltiska språk där Pensanns betyder ”Den heliga udden” efter ett kapell som legat här. Staden fick sina kungliga rättigheter på 1500-talet men är mycket äldre än så fast den perioden hör till stadens mest dramatiska eftersom den drabbades av både pesten och spanska armadan. Idag känns Penzance som sagt fortfarande väldigt maritim men också lite sliten. Jag som älskar västra Cornwall läser i nyheterna om hur stadens förnyelse ständigt debatteras och man ser många stängda butiker och udda människor under en rundvandring. Däremot känns det aldrig hotande. Det här är en stad som sett värre i sin långa historia och den är tillräckligt liten för att man ska ta hand om varandra.

Två personligheter har stor glädje av Penzance och det är de som älskar antikaffärer och de som älskar pubar för båda kategorierna finns av bra kvalitet här och jag älskar att botanisera i någon antikaffär full av roliga ginkrus, sjömansartiklar och jordbruksredskap innan jag går och sätter mig på någon pub med gamla dykarklockor eller historiska minnen. Penzance känns slitet men genuint och jag älskar det. Allra mest känt är Chapel Street som en av de äldre delarna av staden. Här bodde systrarna Brontës moster i Branwell House innan hon lämnade palmerna här nere och begav sig till brorsdöttrarna på den betydligt kallare Yorkshireheden. Här finns flera av de bästa pubarna med äventyrliga namn såsom Admiral Benbow, The Dolphin Tavern och Turks Head och de roligaste husen såsom Egyptian House. Går du gatan hela vägen ner till havet så ser du fiskehamnen i Newlyn i fjärran till höger och kan ta en kort promenad i den riktningen för att upptäcka den berömda havspoolen Jubilee Pool som fått ta några rejäla smällar under de senaste vinterstormarna och kommer du hit på vintern (en underbar tid) så ser du snart varför. Det kan hända att du vill bo på en mer pittoresk plats i trakten men för den som letar budgetalternativ är Penzance definitivt billigare än många av de vackra turistbyarna i närheten och mer äkta också.